.

Efter denna intensiva fighten så är jag helt mör i hela kroppen. Allt känns som spaghetti och synen är inte lika skarp som den var innan bråket med Haddi. Jag ser mig omkring i hopp om att få se min mamma , men som jag ofta glömmer så är hon inte här. Hon är hemma för sig själv och " umgås " med professor Oak som hon säger, vilket jag inte vet vad hon egentligen menar, huvudsaken att hon är lycklig med det så. Btw.. Huvudsak, vart är min grova pinne? kom den bort i fighten?. synen börjar allt komma tillbaka och jag ser allt klarare, HAn kommer allt närmare med tunga steg, Boam boam. Jag trycker mina händer mot golvet för att häva mig upp, men precis när jag har kommit halvvägs så kommer en förbannat kvast rätt i nyllet och trycker mig snabbt och hårt iväg genom hela rummet. I detta chocktilllstånd så hör ajg hur HAddi skriker ut.
 -" HADDI STÄDAR! ". 
Mot väggen är jag tryckt , hittar min pinne, greppar ett hårt tag om den och ser en lucka som jag kan utnyttja, slaget måste vara hårt och snabbt , och detta är min enda chans!. JAg svingar min pinne som ett brännbollsrack, träfen är helt underbar. Rakt över hela ansiktet! BAAAAM! . Äntligen där satt den!!!!!!. Lyckan går inte att beskriva! HAn faller snabbt mot marken och landar emd ett duns. 
Jag kämpar för att ställa mig upp, lyckas och tar ena foten och ställer den på hans rygg och skriker ut.

" Haddi, U got PAWNED!!!!! " .och svimmar.

Resten är upp till er:

1.  Jag vaknar upp i mörk källare.

2. Jag vaknar upp i en skön säng.

3. Jag vaknar upp i skogen.

4. Övrigt

 

Där står vi med våra vapen, jag med min pinne, Haddi med sin skyffel. Vi tar allt hårdare grepp om våra "vapen" , stirrar mot varandra, som om att man kunde se allt han hade gått igenom i livet, pulsen ökar , handsvetten blir bara klibbigare. När som helst händer det, vi står stilla som statyer den som gör minsta rörelse så är det hela igång. känslan i magen blir bara större och större, andningen ökar, jag kan knappt hålla mig, spänningen är för stor. Jag gör det första hugget mot hans buk  , han viker undan och jag missar med några centimeter. Måste tänka snabbt innan han slår ner mig, slaget kommer uppifrån jag blockar det med min vänster arm, slaget fick hela min arm att domna bort. Shit jag hinner bara blinka till så ser jag en stor paruk som kommer allt närmare med en rasande fart, BAMM! rätt i nyllet fick jag moppen. Haddi stog som segrare och ...


...Jag ligger ihop kruppen i fosterställning och käänner mig så besviken, hur kunde det hända? . jag som är så awesome!!!. tårana rinner ner för min fröda kind och jag känner smaken av saltet där bestämmer jag mig att jag aldrig mer ska förnedra mig igen!. Under den tiden så torkar mina tårar ut och jag känner att styrkan kommer tillbaka in i min kropp jag ska precis resa mig upp så känner jag att något trycker emot mn rygg.
Jag hinner inte vända mig om innan jag kastas fram i en rusande fart, medans nån skriker ut " Haddi städar! " Med den mest irreterande brytningen man kan ha, låter som att en vitlök har fastnat i hans hals!.
Jag flyger fram och landar oturligt nog på mina två stenar och min styva pinne.. Känslan blir helt ofullständig, han hade både slagit ner mig och tagit min heder och nu ska han göra mig till helt åtlöje också..
Mamma vart är du ?! jag behöver dig!!!! du måste blåsa!!!. Jag kommer snabbt på mitt löfte jag precis hade gjort.
 jag vänder mig om till sittande ställning och där står hon med dem djupa ögonen och tittar mot mig, jag har aldrig kännt mig så träffad av någons igenomträngande blick förut, som nu.
Hon vänder sig om och suckar, som att hon aldrig har sett en sån patetisk männsika förut. Hon har rätt .

Alternativ.

1. jag får äntligen min pokemon tillbaka

2. jag springer efter tjejen .

3. jag vänder mig till fight ställning och utmanar Haddi!

Gråten forsar ner för mitt ansikte och jag vet inet längre hur jag ska reagera jag känner mig vilsen, hur tusan ska detta sluta, jag fick för mig att vara pokemontränare skulle vara lätt och roligt.. Wtf?
-Haddi städar!
-Vem tusan är du?
-HAddi!

Okej han var skum, där står han i sin grå/blåa overåll som har gamla mat fläckar på.Sitt svarta hår, och ser ut att komma från mellanösten. Men vad tusan är det där i hans hand?

-Nu ska jag skyffla bort dig, du i vägen!.
En skyffel. det var det som tryckte mot mig förut..

-Jag ska allt säga dig att jag är en pokemontränare och jag ger inte vika för någon!
-Muckarduva?
-det låter som en fågel, skrattar jag högt.
-Nej, muckar-Du-Va ?! säger han i ilska, hans ansikte ändrar färg och han knyter hårt tag i skyfflens träiga skafft.
Jag smyger ner handen i min ficka för att dra upp min pinne , samt som jag känner att mina stenar ligger lite djupare ner så struntar jag i dem för tillfället.
Vi båda hukar  ihop oss och känner spänningen i luften.
snart brakar det loss

vad händer här näst.

1 , vi drar ihop i en blodig kamp
2 syster kommer förbi med minm friska pokemon.
3, jag svimmar av rädsla.
4, övrigt.

jag fattar snabbt mitt vassa tillhygge i min hand och filar tummen emot bladet för att känna hur vasst slipad den är. pulsen börjar å slå hårdare och hårdare, min blick blir stel och jag drar upp huvudet för att kolla in i hennes djupa ögon.
Jag drar upp mitt tillhygge ur fickan -viftar det snabbt emot henne-och skriker ut "fixa min pokemon innan jag skär upp den här kaffé automaten" Där fick jag allt henne å börja tänka om, Tydligen inte hon står fortfarande där och stirrar på mig. Till min stora förvåning så kollar hon på min hand . Varför gör hon det?
WTF... jag håller min pinne emot automaten... jag måste ha tagit fel vapen eller något sånt...
-Hur är det hät möjligt jag är så awesome?!.

Hon vänder sig om och tar min väska och går runt hörnet och under tiden hon gör det såär jag för upptagen med att undra hur tusan jag kunde ta fel..
Då skriker hon från andra rummet

-Du kan ta en kaffe medans du står vid maskinen och ger den din kärleksvärme.

jag knyter min näve i ilska och börjar skrika alla dem mest "underbara" orden jag kan pokemoniska.

VAd händer här näst det får ni bestäma.


Jag faller ihop i gråt.

En städare vid namn haddi plockar bort mig med sin skyffel

jag tar min kaffe.

Hon bara står och stirrar på mig,
vad ska jag göra , jag har ingen aning så jag slänger upp min ryggsäck på disken och säger detta är min pokemon och jag vill att ni ska hjälpa den å bli frisk .
Hon stirrar fotfarande på mig med sin döende blick.
Jag ryser till och kryper ihop en aning.
Hon öpnnar upp min ryggsäck och skriker allt hon har, och slår mig med en stor stekpanna.
jag bara "wtf!!!!".

-Hur kan du behandla en pokemon på detta sätt?!
vadårå? han tiggde om det den lilla j*veln!. Han har varit nära på att döda mig hur många gånger som helst, så jag håller upp min hand och visar hur många gånger han har attackerat mig.
- Hela 3 gånger!

- det där är fem fingrar, lilla du.

-Men för i **** du vet vad jag menar! säger jag argt och stampar i golvet.

jag börjar å leta i min ficka och där hittar jag något vasst.
Nu får ni hjälpa mig , vad ska jag göra.


-Tvinga henne att hjälpa min pokemon under hot..
- dyrka upp kaffé automaten för att få en kopp kaffé.
- ta min pokemon och springa därifrån

Lyfter huvudet långsamt öppnar upp ögonen och bryter ut i skratt och tårarna forsar. " Äntligen är jag framme! " *snyft*. Jag ställer mig upp och känner att allt ligger på plats om det inte gör det så rättar jag till det , hehe.

Jag tar upp min pinne och säck och hasar mig fram till den kritvita byggnaden med skjutdörrar som öpnnar sig om man bara tittar på den.
Jag kommer in och till min stora förvåning så ser jag hur rent och fint det är, helt otroligt att ni kan hålla det så här rent , och hela stället ligger ju i buschen!. shit alltså. så awesome ! måste ta och hyra deras polacker!.
Aja skit samma nu, nmåste få min pokemon frisk, jag drar mig mot hjälpdisken och folk bara stirrar på mig, jag skulle inte ha skrikit ut att dem har det så rent här folk har ju sina fördomar nu för tiden.

Där står jag och ser till min stora förvåning...

Men hur långt har jag gått nu? det känns som att jag har gått i hela 7 dagar! vänta det har jag ju gjort....
Min mor har jag inte heller sett till men ofta att hon skulle vara här.. "Men man ska inte ge upp hoppet ! " skrek jag högt och knöt min näve hårt samt som en tår ran ner från min kind.

Som tur är så har mitt sår läkt, och jag börjar få tillbaka min styrka i kroppen, men efter denna långa vandring till pokemoncentret så blir man lite paranoid.
Ibland så känns det som att det lever något i min ryggsäck, typ något som rör på sig.. men det kan inte va något. Så tillslut så kollar jag ner i min ryggsäck och ser till min förvåning en stor pokéboll,
wtf...? JUSTE!
i ett ryck så tar jag ett fast grepp runt min pinne samt min säck och tar till ett språng, jag hinner inte lång innan jag fastnar i en rot med min fot och falller till marken. Duns.
-Aj... inte lite dammigt blev det. Sakta och säkert så lägger sig dammet och till min stora förvåning, så ser jag..
-aha där är pokemoncentret ,tack och lov!
Pustar ut och lägger huvudet mot marken för att vila ut.

huh? vart är jag? Mina ögon öppnas sakta och det jag ser är bara suddigt.  "Hum vad hände? ". Jag känner att min kropp inte vill röra på sig i första taget men efter en stund av rubbande,  mot mina ben så börjar jag få tillbaka känseln i benen ,och under tiden så börjar synen allt komma tilbaka .
Under tiden som jag sakta men säkert försöker å ställa mig upp så kollar jag runt att jag har allt men något var borta.
-Vart är den? han var här nyss? han kan bara inte ha sprungit iväg av sig själv ,han var ju banne mig skadat! .

Där Ligger min super-duper-PINNE ! med något klet runt sig. tack och lov att han inte var borta jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom. Jag torkade tårana från mitt ansikte och pustade ut.
Men min lycka varade inte så länge:

aj !, vad är det här?, jaså blod . jag försöker att vara cool och hålla tårana inne men, jag sätter mig ner och bryter ut i grått och skriker efter mamma . Men kommer snabbt på att hon inte är i närheten och att jag är långt hemifrån.

och där är pidgey nu går vi.

Min resa har blivit väldigt tung och jobbig, inte bara fysikt .. men psykist också.. jag vill ha min mamma! men, wtf vart är mina stenar?..

vaselin!!, Det är så man fixar saker och ting om man får motStånd , äntligen kom jag på det.
Den där Pidiey är inte helt tam ännu, jag behöver visa yttligare vem som bestämmer och när jag är klar med honom så önskar han att jag skulle ha använt vaselin istället för tandkräm. Tusan nu behöver jag köpa det också , mamma som hade precis köpt en helt ny tub till mig.
Men jag vågar inte öppna upp min pokeboll ännu en gång till ,för den fasan som ligger där inne kan attakera mig igen . Jag blev helt omtumlad när han bröt sig ut och flög emot mig, jag kunde ha dött!!. 

Men nu har jag tryckt ner honom i min väska istället för min ficka för han tar för mycket plats i min ficka. Slänger väskan upp på ryggen igen som att det vore stora tunga stenar i den och börjar ännu en gång och vandra mot det så kallade pokemoncentret.
Det börjar å droppa på min handflata med jag känner inte av det för något senare, Vänta vad är det för något? Det känns blött, vart kommer det ifrån?, vatten nej det kan det inte vara, det är varmt och klibbigt, blod? waow vad yr jag blev, shit jag svimmar...
Jag faller snabbt mot marken och hårt men jag känner inte något ,för jag han slockna innan jag nuddade marken med min styva pinne i handen.
Innan jag försvinner in i det djupa och ovetande mörkret så kan jag bara inte släppa den sista tanken om.... om... hur den J*** fågel kunde attaker... mig...

 Min vandring känns lång, stor , bred och djup. Det enda jag kan se framför mig är den långa djupa vägen som  aldrig vill ta slut.

 Man hör hur fåglarna kvittrar  och nedanför min gångväg finns en bäck som flyter fram, som att ingen kan stoppa den. Den bäcken låter som mig, stor och mäktig och hur awesome som helst på att fånga pokemon, förutom jag dränker dem inte om dem skulle ramla i.  jag Skulle ta min stora pinne och slå dem i ansiktet istället *lol*.

Till min  stora förvåning så hade jag glömt bort min pidgey . Jag började genast gräva ivrigt efter min pokeboll (slitna foboll )som jag hade i min vänstra ficka, " Yes, där är den ". Jag kikade försiktigt ner för att kolla om han var kvar och för att se om han levde eller inte, jag hade ju inte hört något från honom på några minuter nu.
Jag såg genast något svart som rörde på sig, " Bra han lever ". Nu när jag visste att han levde så pustade jag ut och tog tag i min grymma pinne som jag hade fångat besten med. Då flög han allt ut som en orkan och attakerade mig, snabb som  jag var så drog jag min pinne emot honom och knockade honom mot marken.
Fort så slänger jag in honom i min pokeboll , ovetande om han levde eller inte för det spelade ingen roll, för jag kan alltid leka med en död pokemon med!.

Det ser ut att jag börjar redan få lite motstånd, Det fixar man allt med en burk..

- Yes jag har fångat min första pokemon! skrek jag ut fölt av ett glatt skratt .

Efter min seger mot min nyfångade pidgey så blev jag tvungen att röra mig snabbt mot det närmsta pokemon center, för att återgärda alla dem skador som han hade fått. Men innan jag börjar å gå så trök jag ner min pokeboll i fickan , packade i ordning min väska och tog min pinne som en symbol för att jag hade nästan dräpt den onda varelsen.

När min packning var i ordning så började jag röra mig mot pokemoncentret.
Det ända som fanns i mitt huvud just då var hur tusan jag hade fått såna grymma skillz och hur awesome jag måste vara som klarade av att fånga en Pidgey. jag är nog så grym att jag borde satsa direkt på en Charizard, han skulle jag ta lätt. Började skratta högt för mig själv .
Eller vänta jag borde nog först skaffa mig en större pinne.. eller två större stenar.. Då ska jag allt slå honom i hans ansikte med min stora pinne och därefter så ska jag trycka ner mina två stenar i halsen på honom. Det måste ta kol på honom.

Nu när jag har gått i mina tankar allt för länge så hade jag redan kommit en bra bit på vägen till pokemoncentret, med ett självförtroende större än snorlax så ska jag allt ta världen med storm , med min pidgey och med min pinne :)

Hej alla glada! :D

Nu är det så här att jag har inget och skriva om så då tycker jag att ni kan ge mig något att börja skriva om ! :D
så var en snäll liten pokemon nu och ge mig ideer :D

Juste jag har fångat min första pokemon, det blev en pidgey.

Det var så här att jag gick min på min vanliga skattjakts runda, och kartan hade jag fått från professor Oak.
Sen så såg jag hur det drog till i buskarna, jag la mig ner för att inte bli upptäkt av vad det nu än var . Där kom det fram, smygandes från buskarna en pidey. Jag blev alldeles upphetsad, drog fram min  långa pinne och mina två stenar.
Hjärtat började slå som slagen på en bultande dörr, jag ställde mig sakta men säkert på huk för att se bättre och att vara säker på mitt kast avstånd.
shit såg han mig?, jag kastar mina stenar för att vara säker på att han inte hade sett mig, tusan miss, yes den sista träffade. han föll sakta mot marken, fortfarande var han lite vid medvetandet.
Jag tog sats och sprang fram som vinden emot pidgey och började misshandla honom med min pinne därpå som jag slängde in honom i min (slitna fotboll) pokéboll.

- Pidgey du är min! :D

Hejsan alla glada!

Jag ska bli världens första pokemon tränare :D