Patetiskt!
Där står vi med våra vapen, jag med min pinne, Haddi med sin skyffel. Vi tar allt hårdare grepp om våra "vapen" , stirrar mot varandra, som om att man kunde se allt han hade gått igenom i livet, pulsen ökar , handsvetten blir bara klibbigare. När som helst händer det, vi står stilla som statyer den som gör minsta rörelse så är det hela igång. känslan i magen blir bara större och större, andningen ökar, jag kan knappt hålla mig, spänningen är för stor. Jag gör det första hugget mot hans buk , han viker undan och jag missar med några centimeter. Måste tänka snabbt innan han slår ner mig, slaget kommer uppifrån jag blockar det med min vänster arm, slaget fick hela min arm att domna bort. Shit jag hinner bara blinka till så ser jag en stor paruk som kommer allt närmare med en rasande fart, BAMM! rätt i nyllet fick jag moppen. Haddi stog som segrare och ...
...Jag ligger ihop kruppen i fosterställning och käänner mig så besviken, hur kunde det hända? . jag som är så awesome!!!. tårana rinner ner för min fröda kind och jag känner smaken av saltet där bestämmer jag mig att jag aldrig mer ska förnedra mig igen!. Under den tiden så torkar mina tårar ut och jag känner att styrkan kommer tillbaka in i min kropp jag ska precis resa mig upp så känner jag att något trycker emot mn rygg.
Jag hinner inte vända mig om innan jag kastas fram i en rusande fart, medans nån skriker ut " Haddi städar! " Med den mest irreterande brytningen man kan ha, låter som att en vitlök har fastnat i hans hals!.
Jag flyger fram och landar oturligt nog på mina två stenar och min styva pinne.. Känslan blir helt ofullständig, han hade både slagit ner mig och tagit min heder och nu ska han göra mig till helt åtlöje också..
Mamma vart är du ?! jag behöver dig!!!! du måste blåsa!!!. Jag kommer snabbt på mitt löfte jag precis hade gjort.
jag vänder mig om till sittande ställning och där står hon med dem djupa ögonen och tittar mot mig, jag har aldrig kännt mig så träffad av någons igenomträngande blick förut, som nu.
Hon vänder sig om och suckar, som att hon aldrig har sett en sån patetisk männsika förut. Hon har rätt .
Alternativ.
1. jag får äntligen min pokemon tillbaka
2. jag springer efter tjejen .
3. jag vänder mig till fight ställning och utmanar Haddi!
...Jag ligger ihop kruppen i fosterställning och käänner mig så besviken, hur kunde det hända? . jag som är så awesome!!!. tårana rinner ner för min fröda kind och jag känner smaken av saltet där bestämmer jag mig att jag aldrig mer ska förnedra mig igen!. Under den tiden så torkar mina tårar ut och jag känner att styrkan kommer tillbaka in i min kropp jag ska precis resa mig upp så känner jag att något trycker emot mn rygg.
Jag hinner inte vända mig om innan jag kastas fram i en rusande fart, medans nån skriker ut " Haddi städar! " Med den mest irreterande brytningen man kan ha, låter som att en vitlök har fastnat i hans hals!.
Jag flyger fram och landar oturligt nog på mina två stenar och min styva pinne.. Känslan blir helt ofullständig, han hade både slagit ner mig och tagit min heder och nu ska han göra mig till helt åtlöje också..
Mamma vart är du ?! jag behöver dig!!!! du måste blåsa!!!. Jag kommer snabbt på mitt löfte jag precis hade gjort.
jag vänder mig om till sittande ställning och där står hon med dem djupa ögonen och tittar mot mig, jag har aldrig kännt mig så träffad av någons igenomträngande blick förut, som nu.
Hon vänder sig om och suckar, som att hon aldrig har sett en sån patetisk männsika förut. Hon har rätt .
Alternativ.
1. jag får äntligen min pokemon tillbaka
2. jag springer efter tjejen .
3. jag vänder mig till fight ställning och utmanar Haddi!
