.

Men hur långt har jag gått nu? det känns som att jag har gått i hela 7 dagar! vänta det har jag ju gjort....
Min mor har jag inte heller sett till men ofta att hon skulle vara här.. "Men man ska inte ge upp hoppet ! " skrek jag högt och knöt min näve hårt samt som en tår ran ner från min kind.

Som tur är så har mitt sår läkt, och jag börjar få tillbaka min styrka i kroppen, men efter denna långa vandring till pokemoncentret så blir man lite paranoid.
Ibland så känns det som att det lever något i min ryggsäck, typ något som rör på sig.. men det kan inte va något. Så tillslut så kollar jag ner i min ryggsäck och ser till min förvåning en stor pokéboll,
wtf...? JUSTE!
i ett ryck så tar jag ett fast grepp runt min pinne samt min säck och tar till ett språng, jag hinner inte lång innan jag fastnar i en rot med min fot och falller till marken. Duns.
-Aj... inte lite dammigt blev det. Sakta och säkert så lägger sig dammet och till min stora förvåning, så ser jag..
-aha där är pokemoncentret ,tack och lov!
Pustar ut och lägger huvudet mot marken för att vila ut.

huh? vart är jag? Mina ögon öppnas sakta och det jag ser är bara suddigt.  "Hum vad hände? ". Jag känner att min kropp inte vill röra på sig i första taget men efter en stund av rubbande,  mot mina ben så börjar jag få tillbaka känseln i benen ,och under tiden så börjar synen allt komma tilbaka .
Under tiden som jag sakta men säkert försöker å ställa mig upp så kollar jag runt att jag har allt men något var borta.
-Vart är den? han var här nyss? han kan bara inte ha sprungit iväg av sig själv ,han var ju banne mig skadat! .

Där Ligger min super-duper-PINNE ! med något klet runt sig. tack och lov att han inte var borta jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom. Jag torkade tårana från mitt ansikte och pustade ut.
Men min lycka varade inte så länge:

aj !, vad är det här?, jaså blod . jag försöker att vara cool och hålla tårana inne men, jag sätter mig ner och bryter ut i grått och skriker efter mamma . Men kommer snabbt på att hon inte är i närheten och att jag är långt hemifrån.

och där är pidgey nu går vi.

Min resa har blivit väldigt tung och jobbig, inte bara fysikt .. men psykist också.. jag vill ha min mamma! men, wtf vart är mina stenar?..

vaselin!!, Det är så man fixar saker och ting om man får motStånd , äntligen kom jag på det.
Den där Pidiey är inte helt tam ännu, jag behöver visa yttligare vem som bestämmer och när jag är klar med honom så önskar han att jag skulle ha använt vaselin istället för tandkräm. Tusan nu behöver jag köpa det också , mamma som hade precis köpt en helt ny tub till mig.
Men jag vågar inte öppna upp min pokeboll ännu en gång till ,för den fasan som ligger där inne kan attakera mig igen . Jag blev helt omtumlad när han bröt sig ut och flög emot mig, jag kunde ha dött!!. 

Men nu har jag tryckt ner honom i min väska istället för min ficka för han tar för mycket plats i min ficka. Slänger väskan upp på ryggen igen som att det vore stora tunga stenar i den och börjar ännu en gång och vandra mot det så kallade pokemoncentret.
Det börjar å droppa på min handflata med jag känner inte av det för något senare, Vänta vad är det för något? Det känns blött, vart kommer det ifrån?, vatten nej det kan det inte vara, det är varmt och klibbigt, blod? waow vad yr jag blev, shit jag svimmar...
Jag faller snabbt mot marken och hårt men jag känner inte något ,för jag han slockna innan jag nuddade marken med min styva pinne i handen.
Innan jag försvinner in i det djupa och ovetande mörkret så kan jag bara inte släppa den sista tanken om.... om... hur den J*** fågel kunde attaker... mig...

 Min vandring känns lång, stor , bred och djup. Det enda jag kan se framför mig är den långa djupa vägen som  aldrig vill ta slut.

 Man hör hur fåglarna kvittrar  och nedanför min gångväg finns en bäck som flyter fram, som att ingen kan stoppa den. Den bäcken låter som mig, stor och mäktig och hur awesome som helst på att fånga pokemon, förutom jag dränker dem inte om dem skulle ramla i.  jag Skulle ta min stora pinne och slå dem i ansiktet istället *lol*.

Till min  stora förvåning så hade jag glömt bort min pidgey . Jag började genast gräva ivrigt efter min pokeboll (slitna foboll )som jag hade i min vänstra ficka, " Yes, där är den ". Jag kikade försiktigt ner för att kolla om han var kvar och för att se om han levde eller inte, jag hade ju inte hört något från honom på några minuter nu.
Jag såg genast något svart som rörde på sig, " Bra han lever ". Nu när jag visste att han levde så pustade jag ut och tog tag i min grymma pinne som jag hade fångat besten med. Då flög han allt ut som en orkan och attakerade mig, snabb som  jag var så drog jag min pinne emot honom och knockade honom mot marken.
Fort så slänger jag in honom i min pokeboll , ovetande om han levde eller inte för det spelade ingen roll, för jag kan alltid leka med en död pokemon med!.

Det ser ut att jag börjar redan få lite motstånd, Det fixar man allt med en burk..

- Yes jag har fångat min första pokemon! skrek jag ut fölt av ett glatt skratt .

Efter min seger mot min nyfångade pidgey så blev jag tvungen att röra mig snabbt mot det närmsta pokemon center, för att återgärda alla dem skador som han hade fått. Men innan jag börjar å gå så trök jag ner min pokeboll i fickan , packade i ordning min väska och tog min pinne som en symbol för att jag hade nästan dräpt den onda varelsen.

När min packning var i ordning så började jag röra mig mot pokemoncentret.
Det ända som fanns i mitt huvud just då var hur tusan jag hade fått såna grymma skillz och hur awesome jag måste vara som klarade av att fånga en Pidgey. jag är nog så grym att jag borde satsa direkt på en Charizard, han skulle jag ta lätt. Började skratta högt för mig själv .
Eller vänta jag borde nog först skaffa mig en större pinne.. eller två större stenar.. Då ska jag allt slå honom i hans ansikte med min stora pinne och därefter så ska jag trycka ner mina två stenar i halsen på honom. Det måste ta kol på honom.

Nu när jag har gått i mina tankar allt för länge så hade jag redan kommit en bra bit på vägen till pokemoncentret, med ett självförtroende större än snorlax så ska jag allt ta världen med storm , med min pidgey och med min pinne :)

Hej alla glada! :D

Nu är det så här att jag har inget och skriva om så då tycker jag att ni kan ge mig något att börja skriva om ! :D
så var en snäll liten pokemon nu och ge mig ideer :D

Juste jag har fångat min första pokemon, det blev en pidgey.

Det var så här att jag gick min på min vanliga skattjakts runda, och kartan hade jag fått från professor Oak.
Sen så såg jag hur det drog till i buskarna, jag la mig ner för att inte bli upptäkt av vad det nu än var . Där kom det fram, smygandes från buskarna en pidey. Jag blev alldeles upphetsad, drog fram min  långa pinne och mina två stenar.
Hjärtat började slå som slagen på en bultande dörr, jag ställde mig sakta men säkert på huk för att se bättre och att vara säker på mitt kast avstånd.
shit såg han mig?, jag kastar mina stenar för att vara säker på att han inte hade sett mig, tusan miss, yes den sista träffade. han föll sakta mot marken, fortfarande var han lite vid medvetandet.
Jag tog sats och sprang fram som vinden emot pidgey och började misshandla honom med min pinne därpå som jag slängde in honom i min (slitna fotboll) pokéboll.

- Pidgey du är min! :D

Hejsan alla glada!

Jag ska bli världens första pokemon tränare :D